Mobbning och kränkande särbehandling

Kränkande särbehandling och mobbning innebär mycket dålig arbetsmiljö 

Kränkande särbehandling definieras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter som ”handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap”.  

Mobbning är en allvarligare form av kränkande särbehandling. I definitioner av mobbning ingår att beteendet är upprepat, fortgår under en längre tid, och att det finns en maktobalans där den utsatta på något sätt är i underläge.  

Att det förekommer kränkningar på arbetsplatsen, oavsett av vilken typ, utgör ett allvarligt arbetsmiljöproblem. För den utsatta individen kan det vara förödande och leda till allvarlig psykisk ohälsa. För verksamheten innebär det i stort sett alltid minskad produktivitet och hög risk för personalomsättning och dåligt arbetsgivarvarumärke. 

Hur vanligt är mobbning och kränkande särbehandling? 

Det finns undersökningar som pekar på att mellan 10-20 procent av arbetskraften har upplevt sig utsatta för kränkande särbehandling i arbetslivet. När det rör sig om regelrätt mobbning är siffran ca 1 procent. 

I princip vem som helst kan bli utsatt för mobbning, men det förekommer inte i vilka arbetsmiljöer som helst. Arbetsmiljöer med god kommunikation, tydliga roller och tydlig arbetsfördelning, gott ledarskap och en robust samarbetskultur kan sägas vara vaccinerade mot mobbning. Är det däremot stressigt, otydlig organisation med rollkonflikter, frånvarande ledarskap och dåligt hanterade konflikter finns det stor risk att det uppstår kränkningar. 

Kunskap och policy är viktiga motmedel 

Enligt Arbetsmiljöverkets OSA-föreskrifter ska arbetsgivaren göra det tydligt att kränkande särbehandling inte accepteras på arbetsplatsen. Det är lämpligt att göra det i en policy. Det ska också finnas rutiner kring hur och var man kan anmäla att man blivit utsatt eller upptäckt att någon annan utsatts för kränkningar, vad som händer med en sådan anmälan och hur den utsatta kan få hjälp. 

Det är viktigt att alla på arbetsplatsen, både chefer och arbetstagare känner till dessa rutiner. Förekomsten av ett tydligt och välkänt system för att hantera kränkningsanmälningar är en viktig del i det förebyggande arbetet. 

Föreskrifterna anger också att chefer ska ha kunskap om kränkande särbehandling. Viktig kunskap är till exempel olika uttryck av kränkande särbehandling och mobbning, tidiga tecken på att någon utsätts, risksituationer och riskarbetsmiljöer, samt arbetsgivarens ansvar för att förebygga och hantera. 

Utbildningen Mobbning och kränkande särbehandling, att utveckla rutiner och riktlinjer, går igenom från grunden hur organisationer kan få ett bra system av policy och rutiner på plats. 

Anmälningar om kränkande särbehandling ska utredas 

Det är viktigt att anmälningar om kränkande särbehandling utreds på rätt sätt, annars kan utredningen förvärra situationen. Viktiga element i en korrekt utredning är att den som utreder ska vara opartisk och ha ett tydligt mandat att framföra även obekväma sanningar. Både anmälaren och den som anklagas ska höras och båda sidor ska få tillfälle att genmäla på andra sidans utsagor. 

Mynak, Myndigheten för arbetsmiljökunskap, har nyligen gett ut riktlinjer där en av de föreslagna metoderna är Faktaundersökning. 

Arbetsmiljöforum erbjuder utbildning i Faktaundersökning och det finns även möjlighet att utbilda sig till certifierad Faktaundersökare.