Det här behöver du veta om nya visselblåsarlagen
Den 17 december 2021 trädde en ny visselblåsarlag i kraft – och med den följer aktualiserade skydd, krav och rättigheter som tidigare inte ingått i lagstiftningen.
En viktig förändring är att arbetsplatser med fler än 249 anställda senast den 1 juli 2022 måste ha infört en visselblåsarfunktion, något även organisationer med fler än 50 anställda måste göra senast december 2023. Dessutom utökas möjligheterna för fler att anmäla missförhållanden.
Vilka personer kan visselblåsa?
Alla som söker arbete, volontärarbete eller praktik har nu rätt att larma om missförhållanden. Också de som inte längre är verksamma inom organisationen har rätt att rapportera om sådant som var aktuellt under tiden de fortfarande verkade inom organisationen.
Andra exempel på personer som kan larma är arbetstagare, volontärer och praktikanter. Därtill egenföretagare, aktieägare som är verksamma inom bolaget (om verksamhetsutövaren är ett aktiebolag) samt personer som ingår i ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan (om verksamhetsutövaren är ett företag).
Vem kan inte visselblåsa?
Personer som inte har rätt att larma om missförhållanden i de föreskrivna rapporteringskanalerna är anhöriga, brukar, vårdnadshavare, patienter, kommunmedlemmar. Ej heller förtroendevalda har möjlighet att rapportera.
Vad kan man visselblåsa om?
Om man fått information om missförhållanden i arbetsrelaterade sammanhang och som bör framkomma ur ett samhällsintresse så kan man rapportera detta. Det kan handla om saker som inte har gjorts när det funnits orsak att göra dem; eller saker som gjorts på ett felaktigt vis. Det är graden av samhällsintresse som styr huruvida rapportering kan göras eller ej – i de fall då ärendet endast berör den egna anställningen anses inget allmänintresse finnas och därmed omfattas inte medarbetaren av skyddet enligt den nya lagstiftningen.
Utöver ett generellt samhällsintresse kan det också finnas anledning att rapportera missförhållanden som på något vis strider mot så kallade unionsrättsakter som omnämns inom visselblåsardirektivet – något som också kan kallas ”EU-rapportering”. Som exempel kan det handla om offentlig upphandling, folkhälsa, miljöskydd, livsmedelssäkerhet samt skydd av privatliv och personuppgifter.
Vilka rapporteringskanaler finns enligt nya visselblåsarlagen?
Inom lagstiftningen talar man om interna respektive externa rapporteringskanaler. De interna kanalerna upprättas inom den egna verksamheten och de ska omfatta missförhållanden som ägt rum inom densamma. Interna kanaler kan handhavas i egen regi, men det är också möjligt att låta extern leverantör sköta tjänsten.
De rapporteringskanaler som kallas externa berör hantering av rapportering om sådana överträdelser som ligger inom myndighetens ansvarsområden och som kan innefatta missförhållanden hos vilken offentlig eller privat verksamhetsutövare som helst. De externa kanalerna är särskilt användbara om det finns misstanke kring att hanteringen av ärendet inte blir saklig eller objektiv inom de interna kanalerna.
En oberoende intern kanal för visselblåsare
De som arbetar inom den interna rapporteringskanalen bör ha kompetens och erfarenhet av att göra utredningar; därtill också behörighet för att kunna tillägna sig information i relevanta interna system. Att placera funktionen centralt är rekommenderat för att möjliggöra en självständighet gentemot den egna organisationen. Signifikant för funktionen är mandat att inleda och avsluta utredningar med slutsatser som verksamhetsutövaren inte behöver godkänna.
Visselblåsarprocessen
Nedan följer ett mycket sammanfattat exempel på vilka steg som en visselblåsarprocess kan omfatta:
- Anmälan
Här anmäler visselblåsaren ett eller flera missförhållanden och ska då får information om kommande process. En bekräftelse ska skickas till visselblåsaren. Anmälan och bekräftelse ska tillhandahållas inom en specifik portal som möjliggör anonym kommunikation.
- Bedömning
En inledande bedömning ska göras och organisationens interna styrgrupp ska informeras om ärendet.
- Handlingsplan
Innan beslut fattas om huruvida en utredning ska inledas eller ej görs en bedömning av tidsåtgång och eventuella åtgärder. Det är den interna styrgruppen som beslutar om en utredning inleds eller inte.
- Utredning
För utredningen krävs informationsinhämtning, bland annat genom dialog och intervjuer med visselblåsaren.
- Rapport
När utredningen är klar ska visselblåsaren informeras.
Visselblåsarpolicy – ett tips
Utöver lagkravet på en visselblåsarfunktion kan det vara hjälpsamt att också anta en visselblåsarpolicy. En väl upprättad visselblåsarpolicy är hos många en viktig del av organisationens interna kontrollsystem och kan bidra till en förtroendestark och integritetsfrämjande kultur där alla kan känna sig trygga. Policyn kan med fördel knyta an till lagstiftningen, men också till organisationens egen uppförandekod eller övriga policys som är av signifikans inom verksamheten. Exempel på vad en visselblåsarpolicy kan innehålla är definition av vem som är visselblåsare; vilka ärenden som kan rapporteras inom funktionen samt vad som inte betraktas rapporteringsbart. Policyn kan också tydliggöra vilka de interna eller externa rapporteringskanalerna är; hur visselblåsaren skyddas samt hur processen faktiskt ser ut.
En tydlig visselblåsarpolicy främjar transparens och rättvisa processer, vilket också speglar organisationens etiska grund.
Sveriges Kommuner och Regioner – SKR
För mer omfattande information om nya visselblåsarlagen kan du besöka Sveriges Kommuner och Regioners – SKR – hemsida som du hittar här >>.
Där finns fler frågor och svar med relevans för verksamheter inom såväl offentlig, privat som ideell sektor.
