Arbetsmiljöarbetet ska ske i samverkan mellan chefer, anställda och skyddsombud. Så säger föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM). Men på många arbetsplatser är det inte så det ser ut. Det menar Åke Sandberg, arbetslivsforskare och professor emeritus vid Stockholms universitet.
–Arbetsmiljöfrågorna hamnar inte sällan i en stabsfunktion på en personalavdelning, säger han.
Tillsammans med tre andra arbetsmiljöforskare skrev han nyligen en debattartikel i Dagens Nyheter där man trycker på att skyddsombuden måste få bättre stöd, framförallt genom utbildning. Forskarna syftar på alla skyddsombud men särskilt på de regionala skyddsombuden som fått en allt viktigare roll när det växer fram många små tjänsteföretag som inte har lokala skyddsombud.
–Det behövs ytterligare stöd och utbildning. Men inte bara det. Både centrala fack, lokala fack och arbetsgivare måste också stötta sina skyddsombud mer.
Åke Sandberg menar att det blivit ett tydligare individfokus i dag. Vid sjukskrivningar tittar man mycket på behandlingar för den enskilde och riskerar att fastna i sådant som mindfulness och sjukgymnastik. Individer måste självklart få hjälp, men för lite energi läggs på problemen i arbetsorganisationen och belastningen på jobbet.
– Många efterfrågar kunskap om hur man ska gå tillväga med de organisatoriska problemen. Det gäller både företagshälsovård, personalavdelningar och skyddsombud. Men man vet inte vart man ska vända sig, det finns ingen samlad kunskap.
Av den anledningen är det viktigt med ett nationellt centrum för arbetsmiljö, där arbetsplatsrepresentanter kan hämta kunskap, menar Åke Sandberg och de tre andra forskarna. Ett sådant centrum utreds just nu av regeringen.
Här kan du läsa debattartikeln av Åke Sandberg och hans kollegor.
Arbetslivsforskarnas text är en replik på vad sju fackförbund tycker att man ska göra åt den ökade ohälsan i arbetslivet. Fackens text finns här.
//Du&jobbet, Oscar Magnusson