Det finns mer än 40 000 fritidspolitiker i landets kommuner och landsting/regioner. Under sig har de stora verksamheter som vård, skola och äldreomsorg med över 1,2 miljoner anställda. Att arbetsmiljön i många av dessa verksamheter brister är uppenbart.
Att kommuner och landsting under lång tid haft betydligt högre sjukskrivningstal än det privata näringslivet är bara ett av flera tecken som visar på bristerna i arbetsmiljöarbetet.
– Min uppfattning är att det i allmänhet är en mycket låg kunskapsnivå när det gäller arbetsmiljö. Politiker är dessvärre ofta dåligt utbildade i frågorna vilket inte är konstigt då man primärt väljs in för att man har ideologisk vilja att åstadkomma resultat för sin kommun.
Orden kommer från Per Larsson, organisationskonsult med inriktning mot kränkande särbehandling på Företagshälsan Previa. Han håller i utbildningar och har utrett många ärenden som gäller kommuner och landsting, ofta kopplat till kränkande särbehandling.
Och det är den psykosociala arbetsmiljö som han menar att politikerna är sämst på.
– Ibland glömmer de bort att de är arbetsgivare och det innebär att medarbetare, framför allt chefer, kan hamna i kläm och bli brickor i ett politiskt spel där de blir offentligt uthängda.
Per Larssons bild delas i stora drag av Richard Mårtensson, som haft flera chefsroller i svenska kommuner. Idag arbetar han på HR-företaget Human&heart med utredningar av kränkningar och trakasserier i arbetslivet. Han menar att det finns en allvarlig psykosocial problematik i många kommuner, och pekar på oklara roller mellan politiker och tjänstemän som en delförklaring.
Men han tar också upp en annan aspekt som ofta glöms bort när man talar om politikernas ansvar för arbetsmiljön – ekonomin.
Ofta blir arbetsmiljön lidande i samband med besparingar i kommuner och landsting.
– Det kan vara en socialnämnd som tar ett beslut om en besparing, utan att ta arbetsmiljömässiga hänsyn. Vid sådana beslut måste man fundera över konsekvenserna för de anställda, säger han.
Idag har många kommuner så kallade budgetdialoger vår och höst. Det borde vara lika naturligt med arbetsmiljödialoger, fortsätter Richard Mårtensson.
En kommun som haft problem med sin arbetsmiljö är Mark, väster om Borås. En revisionsrapport som kom förra året pekade på stora brister, i allt från styrdokument och rutiner till hur man verkställt arbetsmiljöåtgärder.
Lisa Dahlberg (S), blev ny kommunstyrelseordförande några månader efter att rapporten kom.
– Jag är inte förvånad över kritiken. Det är mycket fokus på verksamheten och ekonomin. Det finns inte samma system för arbetsmiljön. Det hamnar ofta vid sidan av, säger hon.
Den tuffa kritiken tvingade dock fram en förändring och ett antal större åtgärder är sjösatta i kommunen. Där ingår sådant som en ny arbetsmiljöpolicy, bättre uppföljning och analys av sjukskrivningar, att se att det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM) fungerar i alla förvaltningar och att chefer ska få utbildning och bättre stöd.
Under året besöker Arbetsmiljöverket alla 310 svenska kommuner och landsting för att tala om politikernas ansvar för arbetsmiljön. Marks kommun fick besök i maj. Lisa Dahlberg uppskattade besöket som gav ytterligare fart åt arbetsmiljöarbetet.
– En sak jag tog med mig var att ingen lag väger tyngre än någon annan. Arbetsmiljölagen har exempelvis samma juridiska status som lagarna som gäller när barn far illa.
Tommy Fahlander var en av två inspektörer från Arbetsmiljöverket som besökte Marks kommun. Sammanlagt har han besökt ca 25 svenska västsvenska kommuner.
Under träffarna med politikerna tar Tommy Fahlander och hans kollegor alltid upp det som Lisa Dahlberg nämner, att så kallade rättighetslagar (som LSS-lagen) och skyldighetslagar som arbetsmiljölagen har samma tyngd.
Men i praktiken blir det ofta så att patienter, elever och brukares väl och ve väger tyngre än de anställdas arbetsmiljö. Något lagstöd för en sådan tolkning finns dock inte, poängterar Tommy Fahlander. Även politikernas övergripande ansvar för arbetsmiljön är en viktig del av utbildningen.
Tommy Fahlander är noga med att förklara att man som politiker inte kan frånsäga sig ansvar genom att säga att man delegerat ansvaret för arbetsmiljön till en rektor eller en enhetschef. Uppgifter kan delegeras, men inte ansvaret.
– Politiker har fortfarande det övergripande ansvaret för arbetsmiljön. Som politiker måste man ha bra egen koll på hur det ser ut ute i verksamheterna.
Heli Aarnipuro är projektledare på Arbetsmiljöverket för tillsynsprojektet ”Ett hållbart arbetsliv” där informationen till politiker ingår. Att satsningen görs just nu beror dels på att det nyligen varit val och att det därför är många nya politiker, dels för att man ser brister i hur kommuner och regioner sköter arbetsmiljöfrågorna.
– Om dessa stora organisationer skötte sin arbetsmiljön bättre skulle inte vi behöva göra lika många inspektioner där. I dag tar kommuner och regioner en stor andel av Arbetsmiljöverkets resurser. Men mycket av detta skulle de klara av själva, säger Heli Aarnipuro och pekar på att kommuner och landsting exempelvis har egen HR-personal och tillgång till företagshälsovård.
Målsättningen med utbildningen för politikerna är helt enkelt att Arbetsmiljöverket inte ska behövas i kommuner och regioner i lika hög grad.
– Vi vill att de ska bli bättre på att identifiera och rätta till bristerna själva, inte att det är vi på Arbetsmiljöverket som ska hitta dem, säger Heli Aarnipuro.
Informationsträffarna kommer att följas upp av inspektioner på förskolor i alla landets kommuner under 2020. Arbetsmiljöverkets synpunkter efter besöken kommer då att lämnas till kommunens politiska ledning för åtgärder.
Arbetsmiljöverket har även tidigare haft informationsinsatser riktade till politiker. Man har dock aldrig tidigare haft en heltäckande satsning, där alla kommuner och regioner besöks på det sätt som görs nu.
//OSCAR MAGNUSSON