En kris på jobbet kan se ut på olika sätt. Det kan t ex vara en dramatisk, uppmärksammad händelse som dubbelmordet på IKEA i Västerås nyligen. Saker som inte går att planera, men som går att hantera på ett mer eller mindre bra sätt.
Magnus Brolin, psykolog och psykoterapeut, har lång erfarenhet av krishantering i arbetslivet. Han arbetar på företaget BrolinWestrell som hanterat en lång rad kriser och katastrofer genom åren. BrolinWestrell är också hälsoföretaget Feelgoods samarbetspartner vid krishantering. Hit kan företag och organisationer, anslutna till Feelgoods krisstödsavtal, vända sig till en jourtelefon, dygnet runt, för att få hjälp att hantera kritiska situationer på rätt sätt. Liknande upplägg har andra hälsoaktörer.
De tre vanligaste kriserna som drabbar en arbetsplats och psykologerna får lägga den största kraften på är:
• Oväntade dödsfall (t ex en arbetsolycka)
• Hot och våld (när personal fruktar för sitt liv, t ex vid ett rån)
• Skuld och skam (vid misstanke om t ex förskingring).
I den bästa av världar, säger Magnus Brolin, har den kund som anmäler en krissituation redan en beredskap för detta, med organisation, handlings- och kommunikationsplan.
– Vi hjälper till att bygga upp en krisberedskap och utbildar chefer på olika nivåer. Det är ett förebyggande arbete, som varje organisation måste ha, något som tyvärr inte alltid är fallet.
Magnus Brolin förklarar att de arbetar lite tvärtemot vad man har för bild av hur kriser ska och bör hanteras.
– Man tror att vi åker ut till företaget och sätter oss ner med gråtande, drabbade människor i personalen. Men mycket av det vi gör, speciellt i början, är att stötta cheferna och hjälpa kommunikationsavdelningen att utforma rätt budskap.
Det finns en tendens, menar Magnus Brolin, att tona ner händelsen, att undvika att faktiskt beskriva vad som inträffat.
– Vårt uppdrag blir ofta att sortera bort omskrivningar, till exempel vid ett plötsligt dödsfall. Var tydlig med det som inträffat. Det minskar risken för missförstånd och ger människor en möjlighet att snabbt förhålla sig till det som hänt för att börja bearbeta det. Den hänsyn vi tar kan ibland bli en björntjänst och skapar ovisshet.
Till en början fungerar alltså de erfarna psykologerna som ett bollplank för arbetsledarna. Fungerar cheferna som de ska får många anställda god hjälp av dem.
– Krisdrabbade människor sätter sig inte ner och ropar efter psykologer det första de gör. De vill vara med sina kollegor, vill att chefen gör sitt jobb, de vill komma hem till de nära och kära – den basala tryggheten som man behöver. Att vi ska träffa de drabbade är det inte så jättebråttom med.
Cheferna har alltså en nyckelroll i det första skedet av krisen och förhoppningsvis har de fått utbildning i att hantera svåra lägen. Men om det inte är fallet, frågar de ofta efter något som de tror är bra. Till exempel att psykologerna ska komma och göra debriefing – en form av krisbearbetning där man låter de drabbade prata igenom det som hänt. En metod som var populär på 80- och 90-talet, men som Magnus Brolin dömer ut.
– När man studerar debriefing är det i bästa fall helt verkningslöst. I värsta fall har det skadat människor.
I många fall kan det innebära en återupprepning av den traumatiska upplevelsen för de drabbade. Det finns en föreställning, menar han, att man snabbt ska sätta sig ner och prata. Egentligen är det tvärtom. Prata inte så mycket om detaljerna, se till att skapa trygghet och lugn.
– Det gör ju inte främmande personer som kommer utifrån så bra. Att prata av sig är det inte så bråttom med. Det är viktigare att vara tillsammans.
Magnus Brolin säger att man idag vet att 75-80 procent klarar riktigt svåra händelser utan några men, med hjälp av nätverk, kollegor, familj, vänner och goda chefer. De sista 25 procenten kan behöva stöd efter att ha utsatts för svåra händelser och utvecklar i värsta fall posttraumatisk stress.
– Där måste man definitivt in med professionella insatser. Med riktade insatser och traumaterapi. Då måste man tillbaka in i händelsen och gå igenom den. Men inte heller det är det någon brådska med.
Krishanterarna på BrolinWestrell pratar mycket med chefer och arbetsledare, för att genom dem förstå de drabbades rektioner.
– Cheferna vet ju hur medarbetarna fungerade innan den dramatiska händelsen och upptäcker eventuella förändringar hos dem. Sådant känner ju inte vi till.
Mycket handlar om att följa utvecklingen, menar Magnus Brolin. För att se om människor återhämtar sig.
– Ett vanligt misstag vid krissituationer är att ta i för mycket och för tidigt, utan uppföljning. Det är det värsta man kan göra. Man ska ta saker på allvar, men man ska ta det ganska lugnt. Man behöver säkerhet och trygghet i början. Inte debriefing och starka uttryck.
När psykologerna träffar de drabbade är de noga med att förklara att människor kan reagera olika på en kris.
– Det lugnar att veta att en auktoritet kan säga att du inte håller på att bli galen, det är okej att reagera som du gör. Sedan sätter vi in behandling om vi ser att det behövs. Det finns specifika, väl fungerande terapimetoder. Krishantering är ett otroligt hoppfullt arbete egentligen.
Han liknar det vid sårläkning.
– Det går inte att skynda på läkningen så mycket, men du måste ta hand om såret. Du får inte vara där och pilla för mycket, sakta men säkert blir det bättre.
Det finns ofta en osäkerhet kring vad man ska göra, enligt Magnus Brolin. Se till att fungera som chef i vardagen. Det är den bästa krisberedskapen. Funkar man där, tar man sitt chefsansvar, är man beredd att ta tag i svåra saker, då fixar man krisen också. Om man sedan är vettig nog att ta hjälp av experter, när det behövs, så löser det sig.
– Slarvar man i vardagen slarvar man ofta i krislägen också.
En viktig aspekt för att hantera en kris på rätt sätt är kommunikation. Information skapar trygghet och lugn, betonar Magnus Brolin.
– De ansvariga måste tänka på den interna kommunikationen, vad var det som hände, vad görs för att ta hand om situationen. Glöm inte bort att informera även på andra enheter av företaget. De undrar också vad som hände och hur folk mår.
Rykten uppstår gärna annars. Vi gillar inte informationsluckor; vi spekulerar och fyller i dem. Vid stora händelser finns det också behov av extern kommunikation.
– Allmänheten är intresserad av vad som har hänt. Ofta får de besked via tidningar och TV. Många gånger hamnar företag i försvarsställning mot media. Sköter företaget sina kort väl kan man arbeta med media. Man kan förse dem med viktig och konkret information, istället för rykten och spekulationer. Då skyddas medarbetarna.
Det företag som anses bäst på att kommunicera i kris är Fritidsresor, baserat på deras agerande i samband med tsunamikatastrofen 2004.
– Ett gott exempel. De reagerade snabbt. Även om de inte gjorde så mycket märkvärdigt. De hade vanan redan i en fungerande vardag, säger Magnus Brolin.
En viktig faktor vid krisbearbetning är att sätta en punkt för insatserna. Magnus Brolin tar ett konkret exempel: en medarbetares dödsfall.
– Man har hedrat personen med att ställa fram ett foto och en kondoleansbok. Då tidsbestämmer man hur länge sakerna ska stå framme. Gör man inte det står de bara och dammar; respekten och minnet övergår till något annat. Att sätta punkt öppnar upp för att det är okej att gå vidare.
Det betyder inte att man ska sluta tänka på det som inträffat.
– De flesta klarar sig väl och måste få tillstånd att faktiskt fortsätta arbeta. De som behöver längre tid har förhoppningsvis fått någon form av behandling. Det kan missuppfattas som något hårt, men det är faktiskt en hjälp för folk att gå vidare. Efter några veckor brukar saker och ting lugna ner sig, även om det verkar orimligt svårt medan det pågår och man undrar hur vi ska komma vidare. Men vi människor gör ju oftast det, säger Magnus Brolin.
