En anställd som tidigare skött sig bra börjar visa tecken på ointresse, drar på sig klagomål från kunder, klienter och kollegor. Eller, ni har nyrekryterat, men personen verkar inte klara av förväntade prestationer.
– Det här är ganska vanliga problem, tycker Christina Molnar, som är specialiserad inom arbetslivspsykologi.
Hon är mycket ute på företag och jobbar med grupper eller utbildar chefer. Arbetssättet beskriver hon som KBT för organisationer. Jag träffar henne i ett rum med vacker utsikt över Uppsalas takåsar och domkyrka. Det kan finnas flera tecken på att en person har svårt att klara jobbet, påpekar hon. Till exempel:
- Personen drar sig undan, deltar inte i fika eller luncher.
- Har upprepad korttidsfrånvaro.
- Svarar inte på mejl.
- Utlovade insatser uteblir eller försenas.
- Bortförklaringarna är många.
- Kollegorna klagar över att de får täcka upp.
– Eftersom många organisationer är pressade brukar det inte hålla särskilt länge om någon inte gör sin del.
En annan signal kan vara att personen jobbar över kvällar och helger utan att det verkar finnas anledning.
– Strategin att arbeta alldeles för mycket i sin oro att inte räcka till leder antagligen till mindre irritation hos omgivningen än om man drar sig undan, men är inte heller bra. Överarbetet ger stress och kan på sikt leda till sjukdom.
Christina Molnar.
Orsakerna till att någon inte fungerar kan förstås vara flera.
– Gäller det en medarbetare som tidigare gjort ett bra jobb är stress en vanlig orsak. Arbetsbördan har kanske varit stor en längre tid och nu går det inte längre. Det kan också handla om saker utanför jobbet: kanske har det hänt något i familjen, man väntar på besked om en sjukdom, barnen kanske strular.
Rör det en nyanställd kan det vara bra att börja med att fundera över om personen fått en vettig introduktion och instruktioner, har hen förstått sina uppgifter?
– Chefen behöver prata enskilt med personen det gäller. För att kunna göra det måste man kunna ge konkreta exempel på vad det är som inte fungerar så bra. Det duger inte att vara svepande, och säga typ att ”kollegorna klagar”. Då hamnar man lätt i en diskussion om vem som sagt vad. Anonyma källor ska undvikas.
Det gäller att inte dröja för länge med att ta upp saken.
– Jag vet exempel när personer har underpresterat i tio år utan att någon sagt till. En del chefer tycker att detta är svåra utmaningar och undviker frågan. Det är inte bra för någon – inte heller för den anställde. Den som inte får konstruktiv kritik har svårt att utvecklas. Ofta vet man dessutom om att man inte presterar som tänkt, något som skadar självkänslan.
//Arbetsmiljöforums tidning, Du&jobbet, EVA BERLIN
Detta är ett utdrag ur en artikel i Du&jobbet 7/2017. Vill du prenumerera? Så här gör du.
