Nio av tio som dör på jobbet är män. Att det är avsevärt fler män som arbetar i de mest olycksdrabbade branscherna, bygg, transport och jord- och skogsbruk, är en uppenbar förklaring. Att riskerna är större på ett bygge än på ett kontor är lika självklart. Men det finns också maskulina normer och en machokultur på många mansdominerade arbetsplatser som ökar riskerna. Det kan handla om att man inte vill visa svaghet eller en ovilja att rapportera säkerhetsbrister. Värderingarna förs sedan vidare på arbetsplatserna, från en generation till nästa. Det visar ny forskningssammanställning som Arbetsmiljöverket låtit ta fram.
– I många mansdominerade branscher lever det kvar en industriarbetartradition där fysisk styrka, uthållighet och förmågan att utstå smärta anses viktigt, säger Pia Zätterström, tillsynschef på Arbetsmiljöverket.
Bristen på kvinnor i dessa branscher gör att det saknas en motpol som kan bryta den maskulint dominerade andan på arbetsplatsen. Det kan även skapa ett grupptryck, närmast en tävling, som gör att man tar lätt på säkerhetsföreskrifter, vilket ökar olycksrisken.
Hade fler kvinnor, exempelvis i byggbranschen, minskat olyckorna?
– Ja, det tror jag. Man skulle behövt anpassa arbetsplatserna för att kvinnor skulle vilja och kunna arbeta där. Och på så sätt hade man främjat en annan kultur, säger Pia Zätterström.
Huvudansvaret för att bryta med en risktagande kultur ligger på arbetsgivarna. Och många arbetsgivare arbetar för att komma åt machokulturen. Svårigheten är att nå längst ut i kedjan, ut i det praktiska arbetet, menar Pia Zätterström. Här måste alla dra sitt strå till stacken, från enskilda individer till arbetsgivare, fack och arbetsgivarorganisationer.
Maskulina normer tillsammans med höga produktionskrav är inte heller en sund kombination. Omedvetet driver de fram högre risker.
– Om trycket är högt är det större risk att man hoppar över säkerhetsföreskrifter och rundar hörnen.
