I början av sommaren dog en brandman på jobbet under släckningsarbete vid en skogsbrand i Värmland. 2016 dog två andra brandmän, båda i arbete på vägar. Att yrket är farligt är uppenbart.
Men riskerna tycks inte påverka hälsan i yrkesgruppen. Brandmän drabbas relativt sällan av utbrändhet trots att man möter många svåra, och även farliga situationer. I jämförelse med poliser och annan blåljuspersonal framstår brandmännen som välmående, enligt den nya studien.
– Brandmännen anger själva att tillhörigheten till ett arbetslag är viktig för deras hälsa och välbefinnande. Men de uttrycker samtidigt oro för att denna tillhörighet ska gå förlorad om verksamheten förändras, säger Ann Jacobsson, doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet, i ett pressmeddelande.
Ann Jacobsson har i sin avhandling genomfört enkätundersökningar med runt tio procent av Sveriges 5 000 heltidsanställda brandmän. Hon har även intervjuat och genomfört gruppdiskussioner med 28 stycken.
Arbetsgemenskapen bland brandmännen beskrivs i termer som närhet och omsorg men studien pekar också på en ovilja till förändringar, exempelvis att öka mångfalden i kåren. Många års försök att öka både antalet kvinnor och människor med annan etnisk bakgrund i kåren har också gett magert resultat. Runt 96 procent av brandmännen är män, i huvudsak etniskt vita.
Eftersom arbetsgemenskap upplevs som så viktig för hälsan upplevs också förslag till förändringar, exempelvis av organisationen, som ett större hot än för andra yrkesgrupper.
– Om grupper som betonar likhet internt hotas av förändringar, riskerar även deras hälsa och välbefinnande att hotas. Det är värt att ha i åtanke både när man diskuterar omorganisation och insatser för att göra gruppen mer förändringsbenägen, säger Ann Jacobsson.
Bara en procent av de manliga och två procent av de kvinnliga brandmännen i studien visade höga nivåer av emotionell utmattning, vilket kan översättas till att man är i farozonen för utbrändhet.