En brandman drabbades av en hjärtinfarkt i januari 2015. I september samma år skrev en läkare ett tjänstbarhetsintyg. Där slogs det fast att han inte kunde arbeta med rök- och kemdykning. Efter detta sades han upp.
Kommunal stämde räddningstjänsten inför Arbetsdomstolen (AD). Enligt Kommunal kan en brandman inte sägas upp efter en hjärtinfarkt utan att en noggrann läkarundersökning där bland annat EKG och konditionstest genomförts, för att utröna om hen klarar jobbet. Dessutom borde räddningstjänsten i vilket fall ha kunnat anpassa arbetet, så att brandmannen slapp rök- och kemdykning.
Räddningstjänsten menade att alla brandmän måste klara av de krävande arbetsuppgifter som rök- och kemdykning innebär. Det går inte att organisera arbetet så att en i den grupp som rycker ut ständigt är befriad från vissa uppgifter.
Arbetsgivaren hänvisade även till Arbetsmiljöverkets föreskrifter om rök- och kemdykning samt till Räddningsverkets rapport ”Hälsokrav vid rök- och kemdykning”. I den senare rapporten rekommenderas att anställda som haft hjärtinfarkt inte längre kan arbeta med rök- och kemdykning.
AD kommer fram till att arbetsgivaren hade rätt att säga upp brandmannen. Den läkare som skrev tjänstbarhetsintyget hade full täckning för att slå fast att mannen inte kunde arbeta med rök- och kemdykning. Tillståndet är kroniskt och risken för en ny infarkt är klart ökad vid stora ansträngningar.
AD konstaterar även att r äddningstjänstens policy är otvetydig; alla brandmän i räddningsstyrkor ska kunna användas för rökdykning. Policyn har följts, och undantag har bara gjorts vid kortvariga sjukdomstillstånd. Kravet kan inte ses som obefogat. Någon möjlighet till anpassning av arbetsuppgifterna fanns inte.
//Arbetsmiljöforums tidning Du&jobbet, Jonas Fogelqvist